Därför tror jag inte på Facebook

När Facebook-grundaren Mark Zuckerberg intervjuas brukar han tala sig varm för den ”den sociala grafen”. Hans mission är att kartlägga hur hela jordklotet hänger ihop socialt. Och det kan bli hans fall.

En grundare av en annan social tjänst, Jaikus Jyri Engeström, har visat på hur sociala nätverkstjänster en efter en gått i graven som följd av att de haft exakt samma syfte som är Zuckerbergs främsta.

Dessa utdöda tjänster har enligt Engeström inte överlevt sin tidiga popularitet längre än att dess användare roats av att peka ut vänner. Det är över när sista kompisen har ”addats”. För då finns inget kvar att sysselsätta sig med.

Betyder det att Facebooks dagar är räknade? Nej, riktigt så enkelt är det inte.

Det finns en hel del att göra på Facebook tack vare alla skojiga appar. Och jag skulle tippa att det förekommer mindre nätverksbyggande för byggandets skull på Facebook än dess föregångare, de utdöda sociala nätverkstjänster som Jyri Engeström talat om.

Kruxet med Facebook är att den försöker vara en plattform och ett socialt nätverk. Och det är en kombination jag har svårt att se hur den skulle kunna hålla.

När jag läste Adam Greenfields bredsida mot sociala nätverkstjänster så funderade jag på hur problemfritt nätverkandet är på en tjänst som Flickr jämfört med Facebook.

För att förklara hur jag menar behöver jag göra en utvikning.

Jyri Engeström har talat om betydelsen av ”sociala objekt” för sociala nätverkstjänsters fortlevnad.

Begreppen ”sociala objekt” och ”objektcentrerad socialitet” har Engeström lånat av sociologen Karin Knorr-Cetina och om jag förstår honom rätt så föreslår han dem som alternativ till paradigmet sociala nätverk, eller den sociala grafen.

Poängen med objektcentrerad socialitet är att socialt samspel inte sker i ett vakuum. Det finns alltid något slags objekt kring vilket samspelet tar plats.

I verkligheten kan det handla om att man träffas och ser en film eller spelar en omgång rundpingis. På nätet kan det sociala objektet vara ett närvaromeddelande på t ex Jaiku eller ett foto på Flickr, kring vilka en diskussion pågår.

Jag tolkar Jyri Engeström som att han menar att vi inte ska fästa för stor vikt vid själva det sociala nätverket (eller grafen), det vill säga hur kartan över människors sociala relationer ser ut. Det är sekundärt.

I stället bör vi utgå från de sociala objekten och se på hur de spontant ger upphov till tillfälliga sociala nätverk, begränsade till det ögonblicket och de människor som fanns där då och umgicks. Hur de fungerar som nav för det sociala.

Sedan må där finnas ett mer permanent socialt nätverk bakom, som stärks av dessa tillfälligt uppblossande, kanske ibland också försvagas.

Det var utvikningen. Nu tillbaka till varför Flickr och Facebook skiljer sig när det gäller synen på det sociala nätverket.

På Flickr är den sociala grafen sekundär. I centrum står objekten, fotografierna.

Min sociala graf på Flickr innehåller allt från familjemedlemmar och nära vänner till folk som jag haft flyktig kontakt med via nätet – till folk som är totala främlingar.

Så varför har jag främlingar i mitt sociala nätverk på Flickr? Helt enkelt för att jag gillar deras foton och vill se mer av dem.

Och att lägga till dem som kontakter känns inte på något sätt obekvämt. Jag besväras heller inte av att främlingar lägger till mig. Eller av att inte lägga till dem tillbaks (det gör jag bara om deras fotografi verkar intressant).

Däremot skulle jag aldrig komma på tanken att lägga till någon jag inte känner på Facebook. Och om någon främmande vill bli Facebook-vän med mig kan det verkligen vara så besvärande som Adam Greenfield beskriver.

Nu börjar jag närma mig min poäng.

Jag använder många objektcentrerade sociala tjänster. Nämnda Jaiku och Flickr, Last.fm, aNobii och Slideshare för att räkna upp några.

Och i varje av dessa tjänster bestäms min sociala graf av de sociala objekten. Även om det är många jag umgås med tvärs över dessa tjänster så ser mina sociala grafer ut som de gör för att jag vill få uppdateringar och rekommendationer från de håll som stimulerar mig.

Även om jag gillar att följa någons fotoström på Flickr så betyder inte det att jag automatiskt är intresserad av att följa vad personens musikkonsumtion på Last.fm. Vår musiksmak kanske skiljer sig.

Det kan också handla om att jag inte känner mig bekväm med att dela med mig av vissa saker på samma sätt som jag delar med mig av andra. Jag laddar till exempel upp en del foton till Flickr som bara de jag markerat som vän eller familj får se.

Och det här är inget som helst problem när jag kan låta mitt totala sociala nätverk vara osammanhängande.

På Facebook är däremot det sociala nätverket ett och samma. Och jag kan ägna mig åt precis vad som helst så länge det finns appar för detta:

• Jag skulle kunna ladda upp alla mina foton där i stället för på Flickr, så att alla i mitt Facebook-nätverk kan se.
• Jag skulle kunna hamra ut mina närvarouppdateringar på Facebook i stället för på Jaiku.
• Jag skulle kunna lägga upp min bokhylla på Facebook i stället för på aNobii.
• Jag skulle kunna använda iLike på Facebook för att visa för mitt nätverk vad jag lyssnar på och se vad de lyssnar på.

Jag skulle kunna använda Facebook till allt. Men:

• Vad är det som säger att mitt nätverk innehåller intressanta fotografer? Vad är det som säger att jag vill visa alla bilder för alla där?

• Vad säger att jag vill uppdatera gamla klasskompisar om vad jag är och gör på dagarna? Och att de skulle vara intresserade?

• Vad säger att det är med hjälp av mitt Facebook-nätverk jag kan upptäcka intressanta nya böcker och intressant ny musik?

Facebook vill både kartlägga mitt verkliga sociala nätverk och vara en plattform för sociala applikationer som utnyttjar detta nätverk.

Och det är något jag inte tror går att kombinera. Jag kan inte se hur det skulle kunna fungera. Det skalar inte.

(Foton av kris krüg, Nic McPhee och Luc Lagasquie samtliga under Creative Commons-licenser.)

Comments

[Rasmus]

Bra skrivet och du har helt rätt. Calacanis är också inne och nosar på en liknande tankebana här:
http://www.calacanis.com/2008/04/05/my-5-000-facebook-friend-what-does-it-all-mean-where-has-the-t/

"Then again, something about it feels synthetic doesn't it?"

[plindberg]

Skoj att du gillade och att höra att jag inte är ute och cyklar.

I Calacanis fall är det väl inte ett socialt nätverk utan en sändlista? Som att ploppa in hela sin adressbok i To-fältet i ett mejl?

Men det är väl syntetiskt, om man menar att icke-syntetiskt är ”riktiga” vänner. Kruxet är väl också att man pratar om det som om det inte vore syntetiskt.

[Johan Rhodin]

Bra post! Upplever ungefär samma grej, facebook var väldigt kul med att bygga "sociala grafen", spec. efter som det är spritt över en stor del av världen etc. Men verklig nytta? Nja, du kan posta en grej för att få feedback på det, men sannolikheten är större att det händer via twitter/jaiku. Dela content? I så fall är Pownce bättre. Newsfeeden är också intressant, men är inte en friendfeed mer intressant med "rått" content? Vad återstår? En stor adressbok!

Jag tror dock att plattformen och den stora spridningen kommer att behålla facebook som en "logga in och kolla sida" med appar som är relevanta.

/J

[plindberg]

Tack Johan!

Allt måste ju inte handla om verklig nytta. Man kan ju hänga där för att det är roligt och för att det fyller ett socialt behov. Så ytterst hänger det ju på att tillräckligt många stannar kvar så att det är intressant för dig att stanna kvar.

Man kan ju också tänka sig att Facebook består som en del i ditt osammanhängande sociala nätverk tvärs över många sajter, om de öppnar sig för det portabla sociala nätverket. Det är ju inte dumt att någonstans ha den delen av ditt nätverk som bäst beskriver ditt offline-nätverk.

[Niklas Olsson]

Mycket, mycket intressant inlägg!

Har gått i liknande tankebanor, fast inte lyckats strukturera upp dem lika snyggt som du gjort här.

En väldigt intressant aspekt av det hela är ju att Facebook är en enda plattform som försöker täcka alla möjliga behov, medan de andra tjänsterna du tar upp var och en fyller olika behov.

Jag har själv mycket svårt att se att folk i framtiden ska ladda upp foton till den låsta tillvaron på Facebook i stället för att ladda upp dem på flickr och sedan publicera dem i sitt jaiku-flöde, thumblr flöde, sin blogg osv.

[Anders Ytterström]

Skönt att se en svensk text som beskriver "problemet" med FaceBook. Jag har själv tänkt i samma banor, men jag skulle inte lyckas sätta ord på det lika bra.

Tummen upp!

[plindberg]

Anders: Roligt att höra!