Jag har skrivit en del om ”webbutveckling som dialog” den sista tiden.
Dessa tankar har haft att göra med en strävan efter en modell för att driva våra egna projekt vid sidan av konsultarbete.
När Svante i höstas fick ta ett heltidsjobb på Revolution Health för att bekosta dagisplats åt sina barn förändrades tillvaron radikalt för Fleecelabs. Vi hade dessförinnan båda konsultuppdrag på deltid men när Svantes tid kapades rejält blev det svårt att upprätthålla kontinuitet i våra projekt.
För mig medförde det att jag slungades in i en kris. Jag verkade behöva definiera om Fleecelabs från grunden. Inte så mycket förändra som att återupptäcka var vi började och få klarhet i vad det var vi ville göra.
Sedan dess har våra utvecklingsprojekt mer eller mindre stått stilla; Menumo och de vi har på skisstadiet.
Det är intressant att titta tillbaka på den här tiden. Det är två saker jag främst reagerar på.
Det första jag reagerar på är att det enda av våra egna projekt vi har upprätthållit är den här bloggen. I hyggligt jämn takt har jag skrivit här om saker som rör webben och företagande. Men jag ser ett mönster jag känner igen från min personliga blogg, Tesugen.
Jag startade Tesugen 2002 när jag var anställd på ett litet konsultbolag. Först hade jag inget direkt syfte med den, men snart skrev jag mer och mer och längre och längre. Jag fördjupade mig i flera olika ämnen – stadsplanering, design, arkitektur, komplexitetsteori, vetenskapsteori, kreativitet, osv.
Med tiden insåg jag att bloggen var ett sätt att söka stimulans. Att jobba som konsult var inte tillräckligt stimulerande för mig. Jag gillar de första 2-3 månaderna i ett projekt, när det handlar om att få ett grepp om situationen, definiera problem och utforma lösningar. Men därefter är det inte lika intressant. Tesugen fyllde det tomrummet för mig.
Nu är det inte exakt samma sak med Fibrer, men det påminner om det. Till skillnad från Tesugen har jag hållit mig ”on topic”. Jag har skrivit om sådant som har med vår verksamhet att göra. Ändå har den blivit en distraktion. Det har blivit lite för mycket teoretiserande. Och den sortens skrivande jag ägnat mig åt här är alltför tidskrävande.
Men det faktum att jag upprätthållit projektet Fibrer är intressant. Och det säger mig att jag kan lära mig något av bloggandet när jag söker efter en modell för att driva andra projekt.
Att blogga är egentligen detta: att ha någon form av röd tråd, en programförklaring (om än oskriven), en vision. Sedan att i små inkrement producera text – lite här, lite där — inom ramarna för den visionen. Och sedan att ”mäta” resultatet, att se reaktionerna i form av kommentarer här på bloggen och på andra bloggar; att se trafiken och antalet prenumeranter öka.
Ok, det var den första reaktionen. Det andra jag reagerar på när jag tittar tillbaka på månaderna då vår utvecklingsverksamhet legat nere är hur vi drabbats av något slags förvirring, en obeslutsamhet, inför våra egna projekt.
Vi hade Menumo som vi släppt även om det bara var ett embryo. Sedan hade vi ett antal andra projekt på olika stadier. Och under dessa månader har vi startat ett par nya projekt.
Alla dessa projekt, oavsett om det var något vi släppt, om de var påbörjade, om de bara var skisser.
På något sätt kände vi att vi var tvungna att lägga Menumo på is. I dagsläget är den inte mer än en receptdatabas, men för oss är det ett verktyg för att planera och organisera sin vardagsmatlagning. Så det är ett skapligt stort projekt i idén och jag har funderat på om det inte var för stort att börja med.
Hur som helst så kände vi att vi behövde ett litet projekt, ett mindre som vi kunde genomföra från scratch, hela processen till något släppt och ”färdigt”. Det var som att vi kände att vi behövde det för att försäkra oss om att vi kunde göra det – vid sidan om de jobb vi har för försörjningen.
Så vi började inventera våra projekt och idéer till projekt. Vi började jobba på ett riktigt plojprojekt, bara för att ha något att genomföra från början till slut. Så fick vi nya idéer och började på dem.
Men jag inser – och det här är egentligen ännu en återupptäckt – att det inte handlar om genomförande från början till slut. Det är fel ansats, åtminstone för oss.
Snarare handlar det om att genomföra mindre projekt, delprojekt i större projekt. Att ställa upp ett mål, ett delmål i den större visionen, hitta ett sätt att nå det delmålet, genomföra den lösningen, följa upp resultatet.
Lite som att blogga alltså.
Comments