Det är en dryg månad sedan Digg-rabaldret nu. Jag tyckte Joshua Porters text om Diggs designdilemma var väldigt intressant. Nästan obligatorisk läsning för alla som jobbar med sociala webbappar, eftersom den illustrerar den typ av faktorer man behöver ta hänsyn till när man tyglar den kollektiva intelligensen.
Så här sammanfattade jag den för Svante via IM nu på kvällen:
På digg postar man ju länkar. Folk kan ge tummen upp (digga länkar) eller ned (bury). [De med flest diggs hamnar på startsidan.] Det som har noterats är att en liten grupp (max 20-30 pers) ensamma kan få länkar till startsidan.
Inte så att de medvetet manipulerar, men de hänger mycket där och Josh Bokardo pekar ut olika faktorer i designen som gör att de här människornas handlingar får så stor effekt.
En sak är att det är så lätt att digga en länk utan att ha läst den. En annan är att människor är mer benägna att digga något som många andra har diggat. Så det blir lite ekokammare.
Han föreslår några designmässiga lösningar på problemet.
Det folket bakom Digg gjorde var att tweaka algoritmen så att de här ymniga diggarna fick mindre influens över länkarna. Den detekterar bedrägligt diggande och viktar ned diggarna.
Vilket har skapat rabalder och några toppdiggare har hoppat av.
Comments